... och jag kommer att välja att inte skriva om det som har varit. Nu ser jag istället framåt och hoppas på en bättre framtid för min lilla familj och mig. För nu består den enbart av mig, Oskar och lillasyster i magen. Ja, för enligt ultraljudet så kommer Oskar få en liten syster i början av juni, närmare bestämt 3 juni.

Idag är det 3 veckor kvar tills dess. Och det gör att jag tänker lite på att Oskar är född tre veckor tidig. 37+0, eller 37 fulla veckor var den dag han föddes. Imorgon eller idag, klockan är straxt 12, så är jag inne på samma dag, 37+0. Men jag tror inte att hon kommer att komma imorgon. Sedan så har jag väl tidigare nämnt det att med Oskar blev jag igångsatt, pga havandeskapsförgiftning.

Denna graviditet har varit så oförskämt bra och lätt jämfört med Oskars. När jag väntade Oskar hade jag ont överallt, jag gick upp 47 kg (ungefär 20 kg vatten) och jag hade humörsvängningar så det hette duga. Jag kunde knappt gå.

Nu har jag kanske gått upp 3 kg denna gången. Blodtrycket ligger jättebra och jag har ingen äggvita i urinen. Jag ligger på golvet och busar med Oskar, vi leker mest hela tiden och för det mesta glömmer jag helt bort att jag är gravid. I och med att jag är ensam nu så är det ju också bara mig allting hänger på, men nu känns det som om det är bättre på det här viset. Oskar har blivit lugnare och tryggare och detsamma gäller väl mig. Visst kan det vara tungt vissa dagar, men det är bara att bita ihop.